philosophia.blo.gg

▲▲▲

Jag kan inte hålla ögonen rakt längre

Kategori: Allmänt, Mina ord

Sverige, är inte ni trötta? Jag är trött, så trött att jag inte kan titta rakt. Trött på att vem som helst som gör något ”vågat” eller ”annorlunda” blir kända. För det är ju så i dagens samhälle, att vi genom sociala medier kan göra vem vi vill kända. Bara för att de är sig själva, för det är tydligen väldigt vågat.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag älskar sociala medier. Det är roligt, tidsdrivande och fyllt med, till en viss grad onödig, information. Man kan gilla, dela, kolla, likea, scrolla, skratta och gråta. Men, det jag inte gillar med sociala medier är människorna som använder det. Du. Jag. Vi. Vi som sitter bakom skärmarna och tror att gilla eller dela en bild gör något vettigt. Och ibland är det faktiskt vettigt. Ibland.

Förra veckan blev det hysteri på Facebook. En tjej delade sin selfie och fick över 9000 likes. Hysterin ligger inte bakom att det var så många likes – Beyoncé har 13 927 på sin profilbild och då står det bara hennes namn – utan att hon våga lägga upp en selfie. En selfie som hon själv säger att hon inte tidigare vågat lägga upp. En selfie där hon skelar.

Och jag tycker det är jättefint att hon hyllas för att hon vågar vara sig själv. Men som skelögd själv, blir jag lite fundersam och aningen irriterad. Tjejen i fråga berättar att hon blivit retad för att hon snubblade och hade lapp för ögat. Hon fick – och får – kommentarer om skelögdhet. Hon säger att hon bara vill att människor ska sluta se skelögdhet som någonting konstigt. Jag säger: jag vill bara att människor ska sluta göra en stor sak av något självklart.

Ska varenda person som har en synskada, ett benbrott, sneda tänder eller små öron, lägga ut en selfie och bli hyllad? Visar inte det hur uttorkat vårt samhälle är? Att vi ska skämmas för att lägga ut en selfie där vi inte ser ”normala” ut. Att det sedan ska hamna på nyhetssidor över hela landet gör det aningen absurt. Jag vet att ingen är perfekt och det är flera som varit/är i samma situation där de blivit retade eller känts sig osäker på sig själva, jag har också varit där. Men att det ska behöva uppmärksammas så mycket, bara för att vi ska bli medvetna om att alla inte är perfekta? Har vi inte kommit längre?

Jag har blivit retad för min skelögdhet som jag haft sedan jag föddes. Jag har haft lapp för ögonen (inte samtidigt dock). Jag har opererats. Jag har varit tvungen att berätta otaliga gånger varför jag har glasögon, varför jag ser snett. Men jag är okej med det. Det är vem jag är och i nuläget finns inget man kan göra åt det. Min kompis sa sent en kväll för några månader sen: ”Ah jag orkar inte hålla ögonen rakt. Om det är någon som förstår mig är det DU”. Erkänner att jag vek mig dubbelt av skratt när jag läste det.

Jag menar inte att vi sluta uppmärksamma saker på sociala medier. Jag menar att vi ska sluta uppmärksamma jämförelsevis oviktiga saker med tanke på vad som händer runt om i världen. Heja folk som är sig själva, you go! Men vi borde vaknat upp och insett att ibland räcker det med bekräftelse från vänner och familj och inte ett helt land. Så om ni ursäktar mig Sverige, jag ska ta en selfie och bli känd. Om jag nu kan titta rakt in i kameran.

(krönika skriven till Journalistik, reklam och information 2, år 2014)